Välj marknad

Berättelsen om engcon – och satsningen som gick hem!

Företaget engcon etablerades 1990, men sagan börjar egentligen fem år tidigare när en uppfinnare från Orust försökte få någon att ta upp produktion av tiltande och rotaterande aggregat till grävmaskiner.

Jobbet på företaget Noreco var Strömsundssonen Stigs Engströms första. Noreco låg i Umeå och var ett serviceföretag åt massaindustrin. Och eftersom Stig är en mångsidig man jobbade han med såväl konstruktion, produktion som marknad. När uppfinnaren Ulf Holmdahl kom in på Noreco hade han varit runt hos flera tillverkare för att få igång tillverkningen av hans patenterade snurrande och vippande redskapsfäste. Frågar du Stig minns han det som igår – det var den 15 september 1985 och det var en riktig aha-upplevelse. Stig såg potentialen.

Noreco drog igång tillverkningen av snurror som döptes till Rototilt. För det var själva grejen, att få oändlig rotation samtidigt som redskapen kunde snedställas. Och produktionen började så småningom ta fart – totalt levererade Noreco över 150 aggregat.

– Men aggregatet hade många barnsjukdomar, grejorna höll inte för riktigt hård körning och reklamationerna var många, berättar Stig. Dessutom hade företaget tung ekonomi också av andra skäl, det fanns helt enkelt inte så stort manöverutrymme när 1990-talet närmade sig.

engcon föds

1990 erbjöd sig Stig att ta över bolaget och fortsätta att utveckla Rototilt. Men timingen var usel och Norecos ägare ville fortsätta på sitt sätt. Stig hoppade av och flyttade hem till Strömsund, han brann för sin idé och ville ta den ett steg till. engcon föddes. Och Noreco gick i konkurs ett par år senare.

– Jag tog med mig idéerna hem och ville förädla dem. Min bror Ulf gick in som passiv delägare men han fortsatte att driva familjens åkeri. Själv hade jag sett bristerna i Rototilten och lade hela min själ i att förbättra produkten, fortsätter Stig och minns; men det var ju inte så enkelt.

För det var svårt att få den att fungera som han hade tänkt sig. Ett av problemområdena hade varit hydraliken så Stigs lösning på det var att ge sig på att göra en helt mekanisk-elektrisk snurra. Det skulle vara både billigare och enklare om det fungerade. Det funkade inte alls. Efter mycket om och men gick han tillbaka till hydraliklösningen som fortfarande gäller.

– Då, i början av 1990-talet var det tufft. De första åren handlade om utveckling av produkten och det gav ju ingen intäkt . Min personliga skuld ökade däremot drastiskt, berättar Stig. Jag hade varit utan inkomst i två år och i september 1992 behövde jag få in pengar så jag började jobba på ett företag i Dorotea.

Ganska snart efter att han påbörjat uppdraget i Dorotea insåg Stig att det inte fanns någon vidare framtid där. Arbetsuppgifterna var i princip att reducera personal och redan vid jul 1992 började lusten att få igång engconprojektet igen på allvar komma tillbaka. Nya kontakter togs och 1993 anslöt en av kumpanerna från Noreco, konstruktören Kjell Högberg, till engcon.

– Kjell ritade fram dagens lösning och EC20 producerades. Och i början var det inte så många som var sugna, det var trögsålt. Produkten var oprövad, prototypen var väl inte helt pålitlig men vi var tvungna att få igång försäljningen, säger Stig.

Tveksamma leveranstider

Stig hade några käpphästar när det gäller engcon och de hänger med än i dag: Slutkunderna är de absolut viktigaste, det ska finnas utrymme för internationell expansion och mycket produktion på legotillverkning. Så när Stig skulle dra igång marknadsföringen av den nya EC20 fick hans mamma och några till plocka ihop ett direktutskick till 10000 presumtiva kunder. 50 svarade och faktiskt, fem köpte.

– I början var det lite si och så med leveranssäkerheten, erkänner Stig. Några kunder fick sitta emellan, hos vissa tröt tålamodet och de vände sig till konkurrenten som köpt Norecos konkursbo, minns Stig. Men några var riktiga vänner av vår utveckling. Den första som köpte en tiltrotator, Harry Persson, insisterade att han skulle få fakturan under 1993. Leveransen var beräknad till tidigt -94. Det var ju en önskan som vi lätt kunde tillmötesgå.

Nu bar det sig inte bättre än att Harrys hustru, som skötte ekonomin, av en slump faktiskt betalade i förskott och pengarna användes för att färdigställa tiltrotatorn. Men i januari skulle Degerberga Grus och Schakt ha en snurra. Harry konstaterade att det är långt till våren och grävmaskinssäsongen, så den kunden fick (och betalade för) Harrys aggregat. Så här efteråt skrockas det gott åt minnet om snurran som såldes två gånger och Harry känner sig delaktig i engcons framgång. Med rätta.

Vid den här tidpunkten arbetade endast två personer i bolaget – Stig Engström och Jocke Markusson. Hösten 1993 började Monica Engström och 1994 kom Håkan Wiik in i bilden. Arbetsfördelningen var klar – Håkan sålde, Stig och Jocke filade och skruvade i garaget och Monica höll koll på siffrorna.

– Under den här perioden var vi så otydliga som vi vågade när det gällde leveranserna. Stundtals hände det att leveransdatumen var mer flexibla än lovligt och vi blev tvungna att töja på sanningen rätt hårt . Till vårt försvar ska sägas att vi var mycket noga med att leverera så bra grejor som möjligt och om våra kunder fick problem kom vi direkt till undsättning och löste problemet. Det var viktigt då, precis som nu.

Ta skiten av går’n!

I uppstarten hade engcon två entusiastiska återförsäljare på västkusten som lockade ned Stig för en visning av tiltrotatorn på en stor lantgård utanför Åsa i Halland. Bonden, som var runt 50, tittade intresserat på när snurran skulle monteras på en av gårdens grävare. Plötsligt dyker en gubbe upp och undrar vad som stod på och undrade vad det var för slags folk som kom på besök. Och bonden försökte förklara för sin gamle far men gubben fräste bara till och sa: Ta skiten av går’n. Och så blev det.

– Det var ju helt klart vem som bestämde där! skrockar Stig. Då det hände var det nästan surrealistiskt men vi har skrattat ganska många gånger åt det efteråt.

Utomlands var tiltrotatorer ännu mer okända företeelser än de var i Sverige. Om inte annat märkte Stig det när han var på Bauma utanför München 1995. Mässan är en gigantisk företeelse och Stig bestämde sig där och då: Han skulle vara med på nästa mässa 1998. I november 1997 ville engcon boka en plats till mässan i maj. I god tid för att vara säkra på en plats. Agenten var lite tveksam om de skulle få en plats eftersom engcon var lite sent ute.

– Sent ute? Jag tyckte att vi var i god tid. Ända tills agenten upplyste om att anmälningstiden gick ut i november, ett år tidigare. Men de gjorde vad de kunde och erbjöd en plats vid östra entrén, intill Caterpillars monter. Ibland har man mer tur än vad man förtjänar, konstaterar Stig. Vi tog platsen och bokar den varje gång.

Att ta sig till en sådan mässa på en tajt budget är en upplevelse. Första gången lånades ett tält som tillsammans med exponeringsmaterial och tiltrotator packades in Stigs Audi 100. För att få plats sågade Stig av tältbenen och så småningom kom ekipaget iväg. Bauma blev en succé, tiltrotatordemonstrationerna med inhyrd grävmaskin och blågul skopa drog mycket folk och engcon hamnade på omslaget till entreprenörstidningar som rapporterade från mässan.

Spikrakt uppåt

1993 var engcon 3,5 anställda och lyckades nå 600 000 i omsättning, 1999 var personalstyrkan tolv stycken och engcon fortsatte att växa. 2008 arbetade ett hundratal i engcon och företaget omsatte 535 miljoner. Trots att omsättningen krympt under lågkonjunkturens 2009 blev engcon utsedda till 2009 års maratongasell av Dagens Industri. Idag är utmaningarna lite annorlunda, men inte desto mindre knepiga. För internationaliseringsidén kräver en hel del eftertanke.

– Här hemma äger entreprenören (grävaren) uppdraget men i England och Tyskland hamnar ansvaret och incitamentet hos den som räknar – det svåra är att få dem att inse att det vinsterna kommer i ökad konkurrenskraft och på sikt. Och att föra fram det budskapet kräver bra och tydlig argumentation, menar Stig.

Arbetet med engcons internationella satsning fortsätter alltså oförtrutet vidare. Krisen som både omvärlden och företaget genomgått är ändå något övergående – det gäller att agera i rätt tempo och fortsätta att driva på framåt.

– Jag tror att man ska vara lagom tjurskallig, tro på sina mål och inte vika från dem. Kombinera det med att vara positiv och skaka av sig motgångarna så kommer man fram så småningom. Det funkar för mig.

404 - Sidan kunde inte hittas

Vi hittade inte sidan du letade efter.

Ett fel uppstod

Prova att ladda om sidan för att se om felet uppstår igen.

Ett fel uppstod

Vi kunde inte ansluta till internet, se till att du har en fungerande nätverksanslutning.